my tribute, my man

Som jag tidigare sagt så är bloggen den moderna dagboken. Det här inlägget skulle därför gå under kategorin kärlek. Inte kärlek som i kille och tjej – ett par. Utan vänskaplig kärlek i all ära. Jag och Rickard träffades på en fest och styrde efter det upp en lunchdate. För mig klickade det med än gång. Det fanns alltid något att prata om (trots noll bakgrundsinformation) och den pinsamma tystnaden som så lätt kan uppstå mellan två okända människor dök aldrig upp. Rickard och jag har nu känt varandra i 7 (intensiva) månader och mellan oss har en helt otrolig vänskap växt fram. En vänskap som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva med en kille. Alla spekulationer om att vi skulle vara ett par eller alternativt ”mer än vänner” kan nu dö. Vi är vänner, bästa vänner. Vi är som ett gift gammalt par egentligen. Han känner mig och jag känner honom. Vi har visat varandra alla sidor, de bra och det dåliga. Han känner mig och vet precis hur jag reagerar och varför. Det bästa med en sådan vän är alltid kunna vara sig själv, på gott och ont. Det bästa med Rickard är att han alltid får mig att skratta och att jag tycker om mig själv i hans närhet. Han ska nu lämna mig och jag kan inte med nog sorg i kroppen beskriva hur ett liv i Norge kommer att bli utan honom.

Första gången vi festade tillsammans

  

Filmkväll (han fick troligtvis inte välja filmen)


Rickard tyckte om att bjuda på frukost och bestämde sig en morgon
 för att bjuda på "cancerpannkakor"


Kulturdagen som slutade med koslig spelkväll


vår äventyrsdag på bohus, ikea och tivoli


Oändligt många partyn med oförglömliga minnen, för att inte tala om
hans egen födelsedag!


Kommentarer
Postat av: Rickard

Så JÄVLA mycket KÄRLEK till dig Jannice! <3

2012-06-13 @ 17:23:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0