hej hej dagboken!
Jag har så mycket jag vill skriva idag, men jag vet inte om jag orkar få ur mig allt. Jag ska dock göra ett försök. Först ska jag berätta om gårdagen. Alla hjärtans dag, den mest romantiska dagen på året... Första året, sen i sjuan som jag tror jag faktiskt varit HELT singel på den dagen. Jag hade planerat en dag med godis och lite självuppiggande för min egen del, men istället så körde jag och Rickard en protest á la hjärtans. Vi körde dock middag, men en icke romantisk film till det! Det blev action :) Skönt med sällis när Julia inte är hemma, men jag skulle ju upp och jobba tidigt så det vart ingen all nighter direkt.
Jag har pratat med familj mycket på senaste tiden och just nu händer det saker hemma som man egentligen vill vara på plats för att prata om osv. Pratade med bland annat mamma igår och det var en blandning av både skratt och gråt i ett enda samtal. Ibland önskar jag bara att alla kunde ta sina åsikter och känslor för att stoppa upp någonstans. Ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och gömma det man själv känner för någon annans skull och inte minst om man är medlem i en familj. I vår familj så har det alltid varit väldigt stormigt och trots att jag hyser gränslös kärlek för min familj, så har de senaste två åren varit jobbiga för alla. Det värsta är att vi har två frispråkiga och känsloladdade personer i familjen, ett stoneface, en som visar och inte gillar att prata och sen har vi mannen i mitten. Vi är, som ni hör, en oerhörd blandras till familj och det har många gånger gjort frustrationen större. Som för alla människor så kan det vara svårt att förstå och respektera hur andra människor tänker och visar känslor. Just nu är jag oerhört förvirrad! Samtidigt som jag inte vill något annat än att vara hemma och försöka reda ut saker så är jag glad att jag har möjlighet att kunna hålla mig utanför (vad har jag för egentligen för val i ett annat land?). Kanske är det egentligen det allra bästa att jag inte är med och lägger mig i. Jag har alltid menat väl, men är inte altid den mest finkänsliga personen.
OBS! Hur min uppväxt och familjesituation än ser ut så önskar jag inte att ha haft det på något anna sätt. Klart jag helst sluppit massa bråk, men det som inte dödar stärker! Jag skulle inte byta min familj, släkt och mina vänner mot något!
Jag har pratat med familj mycket på senaste tiden och just nu händer det saker hemma som man egentligen vill vara på plats för att prata om osv. Pratade med bland annat mamma igår och det var en blandning av både skratt och gråt i ett enda samtal. Ibland önskar jag bara att alla kunde ta sina åsikter och känslor för att stoppa upp någonstans. Ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och gömma det man själv känner för någon annans skull och inte minst om man är medlem i en familj. I vår familj så har det alltid varit väldigt stormigt och trots att jag hyser gränslös kärlek för min familj, så har de senaste två åren varit jobbiga för alla. Det värsta är att vi har två frispråkiga och känsloladdade personer i familjen, ett stoneface, en som visar och inte gillar att prata och sen har vi mannen i mitten. Vi är, som ni hör, en oerhörd blandras till familj och det har många gånger gjort frustrationen större. Som för alla människor så kan det vara svårt att förstå och respektera hur andra människor tänker och visar känslor. Just nu är jag oerhört förvirrad! Samtidigt som jag inte vill något annat än att vara hemma och försöka reda ut saker så är jag glad att jag har möjlighet att kunna hålla mig utanför (vad har jag för egentligen för val i ett annat land?). Kanske är det egentligen det allra bästa att jag inte är med och lägger mig i. Jag har alltid menat väl, men är inte altid den mest finkänsliga personen.
OBS! Hur min uppväxt och familjesituation än ser ut så önskar jag inte att ha haft det på något anna sätt. Klart jag helst sluppit massa bråk, men det som inte dödar stärker! Jag skulle inte byta min familj, släkt och mina vänner mot något!
Kommentarer
Trackback
